the one who slept on my arm for 5 hours<3

sv : jag saknar dig meeeeeeeeeeeeeeeed!!!!!! bli fruskus så fort som möjligt!!!!!1!!11! <3 <3 ( ps, fuck va ploppkiwi e söt :> )

Åh, Linnea, jag känner igen mig så i vad du skriver (och det tror jag många andra också gör).. Hela det här "för mig är det inte så" och "jag går upp jättelätt i vikt", som alla fått för sig är sant. Det trodde jag med, ett tag, men mina ansträngningar har motbevisat mig. Det är bara en fix-idé.



Hemligheten till att börja våga äta? Jadu.. Det tar tid, det gör det, men saken är den att.. Man måste bara göra det. Man måste STÄNGA AV tankecentralen.

Inte tänka, bara göra. Hur mycket huvudet än skriker, hur ont det än gör.. Ät. Ät ändå, ta en tugga.

Första gången man gör det kommer man ångra sig så galet mycket. Man kommer hata sig själv, gråta, önska sig bort. Men man kommer att ha gjort ett ENORMT framsteg ändå, det måste man bli påmind om. För om man vågar göra det igen.. Så visst, det kommer vara tufft så in i helvete, men varje gång du vågar, desto lättare kommer det att bli. Och lättare därtill. Ångesten kommer gå över snabbare för varje gång... Och till slut.. Till slut, Linnea, så kommer man lyckas vara stolt. Jag vet, för jag har testat själv. Men det tog lång tid att börja bli stolt, och det gäller att vara bestämt, äta hur ont det än gör och ta sig igen det.. För annars kommer man aldrig till andra sidan, och då fastnar man i den där "passa-på-med-onyttigheter"-cirkeln som du sitter i, vilket gör att du bara får mer ångest + inte får i dig nog med näring för kroppen ska orka kämpa sig friskare.



Jag hoppas jag kan hjälpa dig.. Har du fler frågor?

Kram!

Vad glad du gör mig, tösen!

Träffas på msn? ^^