ein Jahr

Wer? Wie? Was? Du? Nein! Aber doch, du wahrst es. Du und kein anderer. Ich habe nie reflektiert, mir nie ein gedanke gemacht, ich habe es mir nie vorgestellt. Wie es ohne dich seien würde.
Jag kommer aldrig mer ligga i gästsängen, lukta den där lukten, höra jalusinerna åka upp och veta att du antagligen har åkt iväg för att handla frallor. Och crossianter till mig och Timo. Som jag aldrig rörde. Förlåt.
Jag kommer aldrig att skicka dig smöret igen. Inte skinkan, osten eller marmeladen heller. Aldrig få höra dig berätta långa skämt igen. Inte med samma röst, inte med samma energi.
Jag kommer aldrig sitta i din bil igen, aldrig lyssna på Oldie 95 och tycka att du är så gammalmodig. Jag kommer aldrig få känna din lena jacka brevid mig i pariserhjulet. Aldrig retas genom att spela black eyed peas cd:n. Aldrig kalla dig för OPA-POPA-PINGUIN för att få dig att skrattande jaga mig runt huset. Aldrig göra tusen nålar på din arm utan att du rör en min. Aldrig springa ner i källaren för att bli mätt och uppskriven på väggen, allra längst upp, över mina korta kusiner. Aldrig se dig kicka fotboll igen. Aldrig mer se dig uppslukad av tidningen. Aldrig höra din mörka röst. Aldrig ditt skratt. Aldrig din upprörda uppsyn när HSV ligger under.
Nu har det gått ett år. Ett helt jävla år. Utan dig. Min hals gör fortfarande ont, av tillbaka hållen gråt. Men jag kan inte säga hejdå. Du ska finnas kvar. Jag vill ha dig kvar.


Wer? Wie? Was? Du? Nein! Aber doch, du wahrst es. Du und kein anderer. Ich habe nie reflektiert, mir nie ein gedanke gemacht, ich habe es mir nie vorgestellt. Wie es ohne dich seien würde.
Jag kommer aldrig mer ligga i gästsängen, lukta den där lukten, höra jalusinerna åka upp och veta att du antagligen har åkt iväg för att handla frallor. Och crossianter till mig och Timo. Som jag aldrig rörde. Förlåt.
Jag kommer aldrig att skicka dig smöret igen. Inte skinkan, osten eller marmeladen heller. Aldrig få höra dig berätta långa skämt igen. Inte med samma röst, inte med samma energi.
Jag kommer aldrig sitta i din bil igen, aldrig lyssna på Oldie 95 och tycka att du är så gammalmodig. Jag kommer aldrig få känna din lena jacka brevid mig i pariserhjulet. Aldrig retas genom att spela black eyed peas cd:n. Aldrig kalla dig för OPA-POPA-PINGUIN för att få dig att skrattande jaga mig runt huset. Aldrig göra tusen nålar på din arm utan att du rör en min. Aldrig springa ner i källaren för att bli mätt och uppskriven på väggen, allra längst upp, över mina korta kusiner. Aldrig se dig kicka fotboll igen. Aldrig mer se dig uppslukad av tidningen. Aldrig höra din mörka röst. Aldrig ditt skratt. Aldrig din upprörda uppsyn när HSV ligger under.
Nu har det gått ett år. Ett helt jävla år. Utan dig. Min hals gör fortfarande ont, av tillbaka hållen gråt. Men jag kan inte säga hejdå. Du ska finnas kvar. Jag vill ha dig kvar.

Kommentarer
Postat av: louise

<3

2011-05-26 @ 22:32:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0