jag får den där känslan ibland, att jag är här men ändå inte. jag skriver tusen inlägg här på bloggen och när jag läser dom sedan känns det bara plast, som om jag skrev allt på autopilot. det är liksom jag men inte JAG. kan sitta och stirra sjukt länge på en youtubevideo fast allt är bara suddigt och jag lyssnar inte alls. jag är sugen på allt i hela världen men egentligen jag vill inte äta något. jag vill plugga och skriva bra arbeten men jag har ingen fantasi och ingen lust att sätta mig med det. jag vill finnas där för alla och lyssna och prata och skratta och busa och så blänger jag bara. ibland kan jag vakna upp, men går lika snabbt i trans igen. varför? varför varför varför?




                               
                                        Stop all the clocks, cut off the telephone,
                                        Prevent the dog from barking with a juicy bone,
                                        Silence the pianos and with muffled drum
                                        Bring out the coffin, let the mourners come.

                                            Let aeroplanes circle moaning overhead
                                            Scribbling on the sky the message He Is Dead,
                                            Put crepe bows round the white necks of the public doves,
                                            Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

                                          He was my North, my South, my East and West,
                                          My working week and my Sunday rest,
                                          My noon, my midnight, my talk, my song;
                                          I thought that love would last for ever: I was wrong.

                                      The stars are not wanted now: put out every one;
                                      Pack up the moon and dismantle the sun;
                                      Pour away the ocean and sweep up the wood.
                                      For nothing now can ever come to any good.
W.H Auden

kanske världens finaste och nej jag ska inte begå självmord!!!1!!!!!!1111 gud vad hemskt