JAg tänkte bara påpeka att det är 22 dagar kvar till den 23 februari. Det är helt fantastiskt. Jag fyller sexton! Helt galet, och jag får både ångest och panik och känner samtidigt lycka. Ångest liksom har jag kysst så många killar som man borde ha gjort vid sextonårs åldern? Panik, är det nu det äntligen ska börja? Livet som äntligen innehåller festivaler och tåglufferi med fina människor från nya klasser och kanske jobb som ger pengar som måste sparas till finaste lägenheten? Nej jag hoppas att jag räknar in både sjutton- och artonårs åldern också. Men ändå. 22 dagar sedan får jag lagligt köpa öl i Tyskland! (Nej jag ska inte köpa öl i Tyskland jag lovar, jag gillar inte öl. Okej?)